Under julfirandet med min familj stötte jag på ett socialt lärande. Mina kusiner var hemma på besök och storasyster var irriterad på lillebror. Han bara ville leka med samma leksaker och följde efter henne hela tiden hon fick inte vara ifred. Hon blev arg. Men när vi pratade om det och hon förstod varför, så tyckte hon det var roligt och började försöka lära honom saker. Tex att säga hennes namn eller hur man studsar en boll. Min poäng med denna serie var att lillebror lärde sig utav att bara titta på vad storasyster gjorde. Men han lärde sig inte genom att titta på vemsomhelst utan personen han härmade var någon han tyckte om och uppskattade.
Spelar det någon roll vem det är som man observerar eller lär man sig från alla?
Phillips, D. C., Soltis, J. F.,
& Linde, F. (2010). Perspektiv på lärande. Stockholm: Norstedts.
(s.84...)
Ja det är fantastikt vad barn lär sig av varandra. Det lilla barnet härmar allt och lär sig av att observera och att göra likadant, att få känna och pröva sig fram. Språket som det lilla barnet lär sig av att lyssna och det lagras så många ord hos barnet varje dag. Ord som det försöker härma efter, göra sig förståd med. Jag arbetar i en fsk-2:a och där ser jag precis som du att de äldre eleverna lär de yngre om vi gör dem medvetna på ett positivt sätt att de är de yngres förebilder. De yngre eleverna lär sig genom att observera de äldre och genom att samarbeta med dem. Jag rekomenderar att läsa utvecklingspsykologi av Philip Hwang & björn Nilsson där det står mer om t ex språkets utveckling och om andra teorier som är spännande att läsa, dessa kapitel ger en djupare förståelse om hur det yngre barnet lär sig.
SvaraRaderaJa det är fantastikt vad barn lär sig av varandra. Det lilla barnet härmar allt och lär sig av att observera och att göra likadant, att få känna och pröva sig fram. Språket som det lilla barnet lär sig av att lyssna och det lagras så många ord hos barnet varje dag. Ord som det försöker härma efter, göra sig förståd med. Jag arbetar i en fsk-2:a och där ser jag precis som du att de äldre eleverna lär de yngre om vi gör dem medvetna på ett positivt sätt att de är de yngres förebilder. De yngre eleverna lär sig genom att observera de äldre och genom att samarbeta med dem. Jag rekomenderar att läsa utvecklingspsykologi av Philip Hwang & björn Nilsson där det står mer om t ex språkets utveckling och om andra teorier som är spännande att läsa, dessa kapitel ger en djupare förståelse om hur det yngre barnet lär sig.
SvaraRaderaDottern fick en meningsfullhet i att lära sin lillebror saker. Hon blev plötsligt viktig, det tror jag stärkte hennes självkänsla och ansvarskänsla. Attityden hos den som lär ut är väldigt viktig enligt Göransson i boken specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. När det gäller lärande mellan två som har en relation till varandra så tror jag att fler saker spelar in som du säger. T.ex. kärlek till den andre :)
SvaraRaderaDottern fick en meningsfullhet i att lära sin lillebror saker. Hon blev plötsligt viktig, det tror jag stärkte hennes självkänsla och ansvarskänsla. Attityden hos den som lär ut är väldigt viktig enligt Göransson i boken specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. När det gäller lärande mellan två som har en relation till varandra så tror jag att fler saker spelar in som du säger. T.ex. kärlek till den andre :)
SvaraRaderaUnder hela livet har man förebilder som man tar intryck av och härmar i viss mån i kunskap och lärandesyfte tex; i skolan, på arbetet, i privatlivet. Olika tidsperioder och sammanhang har varierade förebilder som är mest framträdande. I Sverige, förr i tiden, hade de många barn och då uppfostrade barnen varandra. Fadern förvärvsarbetade och modern hade fullt upp med jordbruk och hemarbete.I många kulturer är det fortfarande så. Själv är jag uppfostrad kollektivt i demokratisk anda, bland 37 kusiner, av varierade åldrar och kön. För oss var det helt naturligt att lära av de äldre kusinerna, ha vissa av dem som förebild och sen lära vidare till de yngre barnen. Inga fördomar nu. Jag är inte sektmedlem eller hippieuppfostrad. Född i en stor svensk släkt som löste sina egna dagisproblem bara. Däremot har vi barn utvecklat en djup gemenskap som är svår att hitta någon annanstans.
Radera