Vi har under de senaste två veckorna diskuterat och läst om
olika perspektiv på lärande. I boken perspektiv
på lärande samt ett kapitel i Lärande
skola bildning har vi läst om dessa perspektiv. Det verkar som att det inte
finns ett helt rätt synsätt som beskriver barn och ungas lärande på ett bra
sätt. I det klassiska perspektivet säger Platon att all kunskap är medfödd. Men
beroende på hur mycket man dricker ur en speciell flod, avgör hur mycket och
framförallt vad man kommer ihåg. På detta viset förklarar Platon varför vissa
människor är ”smartare” än andra.
Sen har vi Locke som även han ingår i det
klassiska perspektivet men som inte delade Platons teori. Locke ansåg istället
att man föds som en ”blank sida” som ska fyllas med kunskap. Man kan nästan
säga att Locke och John Dewey är inne på snarlika spår. Dewey förespråkar i det
socialpsykologiska perspektivet begreppet learning
by doing, det är väldigt likt det som Lockes teori säger, att det är
genom att utforska och observera världen och verkligheten som man kan få en verklig kunskap. (Det finns ännu fler perspektiv på lärande men jag valde att begränsa
ämnet lite).
Det här är ett väldigt omdiskuterat ämne som man kan ha
många åsikter om. Men jag försöker avhålla mig ifrån sådana tendenser. Det som
jag har uppmärksammat ifrån kapitlet i
lärande skola bildning och perspektiv
på lärande är att inget av de olika perspektiven verkar vara helt rätt och
ha alla svar på vad det faktiskt innebär att lära sig något.
Kanske det skulle gå att skapa ett nytt perspektiv och ta
alla de bitarna som man anser är viktiga i de olika perspektiven? Skulle man
kunna gå i land med ett sådant projekt?
/Anna Olsson